Vαnessα-Jαcqueline

det här är ju faktiskt min blogg, och att ens kommentera vad andra skriver i sin egna blogg och klaga på det är ju bara totalt fel.
man skriver vad man själv vill och vad man känner för och det är precis det jag tänker göra nu oavsett om folk förstår eller inte för det spelar ingen roll i det här fallet.
för nu kan jag snart inte tänka mer pågrundav en sak som fastnat i min hjärna och inte kommer därifrån vad jag än gör.

såhär är läget, sammanfattat;

allt var bra, tills jag sabbade det och inte insåg för fem öre vilken sjukt tur jag haft. självklart inser jag det här försent och det som var bra är härmed förstört.
det har jag vetat ett bra tag, men jag ville inte inse det själv - förrän igår
det var då jag förstod, vilket misstag jag faktiskt gjort, hur idiotiskt det var, vad jag har sabbat, att det är mitt fel, att det aldrig kommer bli likadant igen.......... men samtidigt tänker jag att jag inte kan se det som ett misstag för då kanske jag aldrig hade insett det eller känt saknaden, vem vet?
inget vet, ingen vet hur det kunde ha blivit. ingen vet hur det blir nu
i snart två månader har jag tänkt på det här, försökt på bästa sätt, mitt egna sätt och kanske var jag inte tydligen nog. men jag jagar inte folk, jag är inte sån alls.
och nu känner jag att jag har ingen energi kvar till att försöka, vare sig jag vill eller inte, för jag får ändå inget gensvar
därför antar jag att det förblir såhär när inget annat sägs
jag kan inte vänta hur länge som helst, väntan gör mig galen till slut och det är väl nu jag ger upp
jag har sagt det flera gånger gällande det här, jag vet.
men nu är det nog, det är stopp
mina kort är lagda och resten är upp till dig
men jag tänker ändå inte vänta eller anstränga mig i två månader till

tror du att jag skulle försöka eller anstränga mig om jag inte ville?
att jag skulle säga saker om jag inte menade de?
jag hoppades på att du skulle känna mig bättre än så

jag har inte riktigt ord till att förklara eller säga vad jag egentligen vill
orden bara flyter på och det kan låta fel
men som sagt, mina kort är lagda och jag vänder mig om och går nu

struntar fullständigt i vilka som läser detta, det är så jag känner och punkt.
skulle nog aldrig ha skrivit det här om jag inte vore så trött som jag är nu idag, men sanningen måste ju fram.