Vαnessα-Jαcqueline

Jag känner mig tom och på ett sätt ensam. Men varför? Jag har så mycket och många i min omgivning och jag förstår inte. Jag vet inte ens själv hur jag menar, det enda jag vet är att något fattas.

Just nu är jag så sjukt ledsen, och arg. Jag förstår inte hur dumma i huvudet folk kan vara.
Jag har skrivit lite om min morfar här, han åkte in till sjukhuset i söndags och hittills har min mormor inte fått information från sjukhuset överhuvudtaget. Hon vet alltså inget alls om honom och vi försöker få reda på något.
När vi ringer dit och till slut får tag i någon som kan svara på våra frågor säger dom att dom hänvisar till morfars dotter, för det är sekretessbelagt och min mormor får alltså inget veta? Dom har för i helvete levt ihop i 35 år!
Lennarts dotter är inte min mormors dotter, mormor har två barn och morfar har två barn och han är alltså inte min riktiga morfar. Men jag har aldrig träffat min riktiga, och han har nästan varit mammas pappa eftersom dom varit tillsammans sen hon var fem.
Och hans döttrar har aldrig brytt sig om honom, men självklart nu.. Så jävla lågt och äckligt.
Och det här bryter ner mig, jag kommer tänka på alla andra problem som är små men allt förstoras upp när en enda sak skiter sig.
Jag tänker fanimej gå ner till sjukhuset, fan vad sur jag är.

Blä, dålig dag hittills. Och ja, jag behöver skriva av mig.